About two or three years ago I went to a seminar held by a Danish woman, Simone, who was making a documentary of her "journey" to Kabul. Allegedly she had, through some news channel, heard about a young woman in Kabul who wanted nothing more than to once be able to fly a plane. Reading this, Simone got the crazy idea that she should fulfill that wish. And she did.
She bought a forty-year-old Piper Colt and made the trip, 50 hours in the air, 33 landings and one illegal flight in to Afghanistan to find the young woman Farial and make her wish come true.
The documentary, Smiling in a War Zone, premieres here in Malmö today and I am meeting up my boyfriend after work to see it. Expectations are high.
2 kommentarer:
åh, det seminariet kommer jag ihåg! Hade verkligen velat se den där filmen! Hur var den?
Jag gillade den eftersom den har ett sådant modigt budskap. Så om man bara kan se förbi att den är riktigt amatörfilmad (dåliga kameror och inga stativ bland annat)så tycker jag att den var en av de bättre dokumentärfilmer jag sett. När det gäller dokumentärfilm tycker jag att det är viktigare med budskap än med form och budskapet kompenserar absolut för formen i det här fallet :)
Skicka en kommentar